Höstdag

I oktober hade jag äran att få träffa och fotografera Inès och hennes föräldrar. Vi hade en jättemysig förmiddag och lyckades vara ute precis innan regnet kom, och när regnet föll hade vi gått inomhus.

Annonser

Gammelgården i Orsa

I somras hade jag en mysig fotografering med dessa tre barn. Så glad över att få arbeta med att fotografera barn, det är så fint att få prata, fotografera och fånga känslor tillsammans med dem.

En julidag i Gammelstad

I juli hade jag äran att fotografera den här fina familjen igen. Förra gången jag fotograferade dem var för två år sedan, se bilderna här. Den här gången hade familjen utökats med Alvar. Elis och Einar skötte buset och lekandet tillsammans med sina mammor, medan Alvar fick mysa i deras famnar under tiden.

Hon den där Matilda

Det är nog på tiden att jag beskriver lite mer om mig själv. Vem är jag? Det finns så mycket jag vill berätta, men jag kommer inte att ta med allt i den här texten…

IMG_3242

Den senaste tiden har jag vänt min värld upp-och-ned, och gått från att ha livet byggt kring ett par fasta punkter till att inte ha några fasta punkter över huvud taget. Det känns ovant, nervöst och spännande. Som att kasta sig ut från ett flygplan utan att veta om fallskärmen fungerar.

Bosatt i Umeå, åtminstone ett tag till. Var jag hamnar sen, och vad som kommer ske, är en fråga för framtiden. Nu är jag där jag är.

Storasyster, en roll som format mig, den jag är och min syn på mig själv. Tampas med just den rollen, och att våga ta ett par steg ifrån min trygghetszon, att inte alltid vara den ”duktiga flickan som klarar allt”. Där någonstans har feminismen också klivit in i mitt liv, med insikten om vem jag är och hur samhället har format mig.

Naturen är en plats där jag känner mig hemma, lugn och trygg. Ensamhet i skogen ger mig en rofylldhet som jag sällan upplever annars. Att klättra på stenar och klippor, balansera på stockar, och skutta över bäckar är sådant jag brukar göra när jag spenderar tid i naturen.

Fotograf, sist men definitivt inte minst. Fotografering för mig har varit ett sätt att våga vara mig själv, trots min dåliga självkänsla som försöker intala mig att jag inte duger. När jag fotograferar intar jag en annan roll, en där jag är stark och modig. Jag älskar färger, kort skärpedjup och att bryta mot alla tänkbara fotoregler – men framför allt tycker jag känslan i en bild är viktig. Med mina bilder kan jag spegla vem jag känner mig som inombords: ensam, glad, udda… Det är också genom mina bilder jag kan känna acceptans för att jag är den jag är, och jag är Matilda Holmqvist.