En påsk för ett år sedan

Minnen från förra årets påsk. Detaljer, människor jag älskar, snö, älven. Allt fint på en och samma gång.

 

Åsah & Math

Min syster Åsah och hennes kille Math gifte sig i somras. Bröllopsfesten hölls hemma hos dem med knytkalas, fina människor, en minnesvärd ceremoni och slutligen häng framför brasan till småtimmarna. Helt klart det mysigaste bröllop jag varit på, och jag är så glad att jag fick vara där som en del av det.

img_1397

img_1905

 


Vill du att jag fotograferar ditt bröllop? Läs mer och kontakta mig via www.matildaholmqvist.se

Valle & Camilla

Camilla och Valle – två underbara personer som jag fått träffa genom mitt jobb som bröllopsfotograf. Jag låter bilderna tala och visa den värme och kärlek jag kände under deras bröllopsdag.

1108

 


Vill du att jag fotograferar ditt bröllop? Läs mer och kontakta mig via www.matildaholmqvist.se

Älskade hem

Nu längtar jag hem, till det som är den plats där jag växte upp och som jag Alltid envisats med att kalla hem, även efter det att vi flyttade därifrån när jag var 11 år gammal. Jag längtar efter tystnaden i huset, snön utanför, att ta en skidtur på älven (om isen tillåter), att ligga på rygg i snön och bara titta upp i himlen, att dricka varm choklad och äta en medhavd macka på utflykten ut på älven. Att läsa igenom gamla dagböcker, och skriva mer i den nya. Att spendera tid i sängen med en bok. Att bara vara. Och nu ska jag snart dit, hem. Det ska bli skönt!

 

 

En snöbeklädd skog

Häromveckan låg snön så otroligt vacker på träden. Jag tog med mig Sáráhkká ut på fotopromenad dagen efter att det snöat, och det var tur att jag gjorde det, för bara någon dag senare hade snön smält ihop till en isbana. Jag tycker verkligen om vintern, den där vintern när det är snö och minusgrader, det är som att fotopeppen har kickat igång varje gång i år när lite snö har fallit. Jag saknar dig, vintern. Kom hit på riktigt, innan det hinner bli vår.

Genom Grasmere jag gå

Jag tycker att det är en så konstig känsla, det där med hur snabbt tiden går. Nu har det gått flera månader sedan min tågluff startade, och jag åkte genom Europa för att ta färjan över till Storbritannien. Planen var att vara på resande fot i två månader, men att resa tog på min kraft och efter tre veckor var jag helt slutkörd och började vända hem. Exakt en månad efter att jag lämnade Sverige var jag på hemmaplan igen. Och sen har min ork inte funnits där riktigt. Jag har knappt ens tittat åt bilderna från resan. Fram tills idag. En av höjdpunkterna på resan var Lake District. Grasmere var ett av ställena jag besökte, och det var helt otroligt vackert att vandra i naturen runt byn. Här är några av bilderna jag tog i Grasmere, på väg till och från Alcock Tarn. Jag får se när nästa inspirationspuff dyker upp, fram till dess får dessa bilder räcka.

 

 

 

En norrskensnatt

De senaste veckorna har varit overkliga, på ett bra sätt. Jag har inte riktigt fattat att jag har Jos i mitt liv. För någon dag sedan fick jag och Jos beundra norrskenet som dansade över himlen. Är så glad över att få dela sådana stunder med henne.

I morgon reser jag söderut, ned genom Europa och sedan till Storbritannien, där jag kommer spendera de kommande 1,5 månaderna. Jag känner mig både nervös och pirrig, och tänker hur konstigt det kommer bli att inte hänga med Jos. Samtidigt är jag säker på att resan kommer att bli fantastisk, och jag vet ju hur mycket jag tycker om att tågluffa.

IMG_6860

IMG_6819

%d bloggare gillar detta: