Kobåset

Sista helgen i februari tog jag och mina skidor bussen till Hemavan. Färden tar ungefär sex timmar, vilket innebär en hel del tid åt att fundera. Så det gjorde jag. Och när jag kom fram tog jag och längdskidorna liften och åkte upp på fjället. Jag hann åka runt och fotografera ett par timmar vid Kobåset innan solen gick ned. Vilken fantastisk upplevelse det var att få bevittna solnedgången, fjällen, snön – allt det där – i ensamhet. Mina tankar blev helt stilla, fridfulla. Det är något speciellt när jag är ensam i naturen, något mäktigt som sker inombords. De där tre dagarna jag hade i Hemavan har något fint över sig. Jag lärde känna mig själv, ännu lite till.

Bilderna i det här inlägget är från den där första dagen, när jag stakade mig runt med kameran i högsta hugg, och försökte fånga känslan jag hade inombords…

IMG_6904

IMG_6917

IMG_6923

IMG_7032

IMG_7058

IMG_7198

 

Annonser

En sommardag

I somras vandrade jag längs Isälvsleden. Det var många insikter som nådde mig de dagarna där jag gick i skogen helt själv. Och tänk, nu är jag här. På andra sidan, där jag aldrig trodde att jag skulle vara. Och här är bilder från min tredje dag på vandringen. Med sina utmaningar, som fick mig att senare våga möta fler.

 

DCIM100GOPRO

IMG_3538

Mitt 2015

Det här året har varit intressant. Det har hänt mig mycket, och samtidigt inte. Nu när jag tittar tillbaka, kan jag inte riktigt förstå att jag gjort allt jag gjort. Det känns som att jag nått en del insikter detta år, jag har utmanat mig själv mer än någonsin förr, men det är som att jag aldrig blir nöjd och ofta känner mig vilsen – var ska jag nu?

Januari

Pluggade en NO- och Teknik-kurs för blivande lärare. Var förkyld flera gånger. Tog det rätt lugnt.

 

Februari

Hade ingen fotolust. Pluggade rätt mycket.

 

Mars

Var till mitt barndomshem i norr. Umgicks med min familj. Beundrade solförmörkelsen.

IMG_0804

 

April

Spenderade påsken med min älskade familj. Lärde känna Hilla, som kommit att betyda väldigt mycket för mig.

Maj

Tog många fotopromenader, både i Umeå och i Stockholm. Funderade kring likheterna mellan mitt liv och min fotografering.Var på kurs i Finland.

Juni

Var till Dalarna för att fira midsommar. Funderade massor kring min utbildning och om den var rätt för mig.

Juli

Beslutade mig för att hoppa av min utbildning. Jag och min dåvarande sambo spenderade mycket tid med att renovera vårt blivande hus.Vandrade Isälvsleden, som på sätt och vis förändrade min värld.

Augusti

Reste runt och hade semester. Hälsade på min syster Anna i Göteborg. Spenderade tid med familjen i mitt barndomshem. Var på kurs på Sandöya i Norge. Steg upp tidigt och njöt av lugnet och fridfullheten i morgondimmorna.

September

Jag och min sambo gjorde slut efter fem år tillsammans. Jag och en vän åkte till Norrbotten och plockade bär och bara var. Fotade blodmånen. Hann även vara i Orsa en vecka där jag såg (för mig) årets första norrsken.

Oktober

Började jobba som lärare på en liten byaskola. Åkte till Norrbotten och fotograferade massor, speciellt den fantastiska naturen. Fyllde 23 år.

November

Köpte ny kamera. Fotade lite sporadiskt.

December

Hela hösten dansade norrskenet över himlen, men först nu hade jag kameran med mig på rätt plats och tidpunkt (okej, den gången det var på ”riktigt” fick jag låna en kamera). Hade ingen fotolust.

Hon den där Matilda

Det är nog på tiden att jag beskriver lite mer om mig själv. Vem är jag? Det finns så mycket jag vill berätta, men jag kommer inte att ta med allt i den här texten…

IMG_3242

Den senaste tiden har jag vänt min värld upp-och-ned, och gått från att ha livet byggt kring ett par fasta punkter till att inte ha några fasta punkter över huvud taget. Det känns ovant, nervöst och spännande. Som att kasta sig ut från ett flygplan utan att veta om fallskärmen fungerar.

Bosatt i Umeå, åtminstone ett tag till. Var jag hamnar sen, och vad som kommer ske, är en fråga för framtiden. Nu är jag där jag är.

Storasyster, en roll som format mig, den jag är och min syn på mig själv. Tampas med just den rollen, och att våga ta ett par steg ifrån min trygghetszon, att inte alltid vara den ”duktiga flickan som klarar allt”. Där någonstans har feminismen också klivit in i mitt liv, med insikten om vem jag är och hur samhället har format mig.

Naturen är en plats där jag känner mig hemma, lugn och trygg. Ensamhet i skogen ger mig en rofylldhet som jag sällan upplever annars. Att klättra på stenar och klippor, balansera på stockar, och skutta över bäckar är sådant jag brukar göra när jag spenderar tid i naturen.

Fotograf, sist men definitivt inte minst. Fotografering för mig har varit ett sätt att våga vara mig själv, trots min dåliga självkänsla som försöker intala mig att jag inte duger. När jag fotograferar intar jag en annan roll, en där jag är stark och modig. Jag älskar färger, kort skärpedjup och att bryta mot alla tänkbara fotoregler – men framför allt tycker jag känslan i en bild är viktig. Med mina bilder kan jag spegla vem jag känner mig som inombords: ensam, glad, udda… Det är också genom mina bilder jag kan känna acceptans för att jag är den jag är, och jag är Matilda Holmqvist.